Va fan hände, var tog min inbjudan vägen. Varför blev jag bortglömd, va fan har jag gjort, nu vet jag hur det är, tack så hjärtligt. Men det e okej, jag överlever detta oxå, var utfryst under hela min högstadietid men även innan... jag vet hur det är... jag klarar mig. Det som inte dödar mig blir jag ju starkare av påstår dom. men just nu känner jag för att skrika och gråta och spy ut hela min själ, bara ta och försvinna en stund, mest för att jag ska se, se vem som bryr sig och vem som skiter i vilket...
Jag föddes ensam in i denna värld, jag klarar mig ensam... ensam e stark påstår dom, men varför känner jag mig då så utlämnad och svag, en klen och utmattad person... Jag orkar inte mer nu... nu får det vara bra...
Tack P för att du drog upp gamla minnen som skär i hjärtat dessutom... och ett seriöst tack för en väldigt ångestfylld men roliga dag igår (you know why).. kul och se dig och hänga med dig igen =)
Näe detta e ingen bra dag för mig... det e en sån spy galla dag... I´ll survive, I always do....
:( Att känna som du gör just nu, önskar jag inte ens min värsta fiende! Ingen aning om vad som hänt men skickar en värmande kram <3
SvaraRaderaJag klarar mig som sagt... har gjort det förr kommer göra det igen...
SvaraRaderajo e grymt imponerad över hur stark du är även fast jag som en tvättäkta mjukis anser att ingen ska behöva klara sig när d gäller sånt här... Hoppas som sagt d vänder å att du får bli glad igen! Kram
SvaraRaderaTack gumman det värmer... =)
SvaraRadera